HUR lyder Psalm 83:18 (eller 83:19 i många översättningar) i den utgåva av Bibeln som du har? I Nya världens översättning av Den heliga skrift återges versen på följande sätt: ”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” Flera andra bibelöversättningar har en liknande ordalydelse. Men i många översättningar är namnet Jehova utelämnat och ersatt med titlar, till exempel ”Herren” eller ”Den Evige”. Vad skall det egentligen stå i den här versen? En titel eller namnet Jehova?

I den här versen talas det om ett namn. På hebreiska, det språk som en stor del av Bibeln ursprungligen skrevs på, förekommer här ett unikt egennamn. Det skrivs med de hebreiska bokstäverna יהוה (JHWH). På svenska återges namnet vanligen med ”Jehova”. Finns det här namnet bara i en enda vers i Bibeln? Nej. Det förekommer närmare 7 000 gånger i de hebreiska skrifternas grundtext.

Hur viktigt är Guds namn? Tänk på den mönsterbön som Jesus Kristus lärde sina lärjungar. Den börjar: ”Vår Fader i himlarna, låt ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9) Längre fram bad Jesus till Gud: ”Fader, förhärliga ditt namn.” Gud svarade från himlen: ”Jag både har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” (Johannes 12:28) Det är uppenbart att Guds namn är av allra största betydelse. Varför har då somliga översättare utelämnat namnet i sina översättningar av Bibeln och ersatt det med titlar?

Det verkar finnas två huvudorsaker. En orsak som brukar anges är att vi i dag inte vet hur namnet ursprungligen uttalades. Därför menar många att det inte bör användas. Bibelhebreiskan skrevs utan vokaler. Det gör att ingen i dag med säkerhet kan säga exakt hur människor på Bibelns tid uttalade JHWH. Men bör det hindra oss från att använda Guds namn? På Bibelns tid kan namnet Jesus ha uttalats Jeshua eller möjligen Jehoshua. Ingen kan med  säkerhet säga hur det uttalades. Men människor världen över använder olika former av namnet Jesus och uttalar det på det sätt som är vanligt på deras språk. De tvekar inte att använda namnet bara för att de inte vet hur det uttalades under det första århundradet. Något liknande gäller också ditt eget namn. Om du reser utomlands, kommer du förmodligen att upptäcka att ditt namn uttalas annorlunda på andra språk. Att det är osäkert hur Guds namn uttalades i forna tider är alltså inget skäl till att det inte bör användas.

En annan orsak som man ofta anger som förklaring till att man utelämnar Guds namn i bibelöversättningar har samband med en gammal judisk tradition. Många judar menar att Guds namn aldrig bör uttalas. Den uppfattningen grundar sig av allt att döma på en feltolkning av en biblisk lag som säger: ”Du skall inte bruka Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt, ty Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som brukar hans namn på ett ovärdigt sätt.” (2 Moseboken 20:7)

Den här lagen förbjuder missbruk av Guds namn. Men förbjuder den att man respektfullt använder hans namn? Inte alls. De som skrev de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) var trogna män som levde enligt den lag som Gud hade gett israeliterna. Och de använde ofta Guds namn. Namnet finns till exempel med i många psalmer som skaror av tillbedjare sjöng högt. Jehova Gud till och med uppmanade dem som tillbad honom att anropa hans namn, och trogna tillbedjare gjorde det. (Joel 2:32; Apostlagärningarna 2:21) Kristna i vår tid tvekar därför inte att använda Guds namn på ett respektfullt sätt, precis som Jesus utan tvivel gjorde. (Johannes 17:26)

När bibelöversättare ersätter Guds namn med titlar gör de ett allvarligt misstag. De får Gud att framstå som otillgänglig och opersonlig, medan Bibeln däremot uppmanar människor att uppodla en ”förtrolig vänskap” med Jehova. (Psalm 25:14) Tänk på en förtrolig vän som du har. Hur nära skulle ni stå varandra om du aldrig fick veta hans eller hennes namn? Det är på liknande sätt med Jehova. När människor inte får möjlighet att lära känna Guds namn, Jehova, hur skall de då kunna få ett riktigt nära förhållande till honom? Och när Guds namn inte används  får människor inte heller veta vilken storslagen innebörd namnet har. Vad betyder då Guds namn?

Gud själv förklarade innebörden i sitt namn för sin trogne tjänare Mose. Han sade: ”Jag skall visa mig vara det som jag skall visa mig vara.” (2 Moseboken 3:14) Rotherhams översättning säger: ”Jag skall bli vadhelst jag behagar.” Jehova kan alltså bli vad han än behöver bli för att genomföra sina avsikter.

Tänk dig att du kunde bli vad du än ville. Vad skulle du då göra för dina vänner? Om någon av dem blev allvarligt sjuk, skulle du kunna bli en skicklig läkare och göra din vän frisk. Om någon drabbades av en ekonomisk förlust, skulle du kunna bli en rik välgörare och lösa hans problem. Men sanningen är den att du har begränsningar när det gäller vad du kan bli. Det har vi alla. När du studerar Bibeln kommer du att bli förundrad över att se hur Jehova blir vad som än behövs för att kunna uppfylla sina löften. Och han finner glädje i att använda sin kraft till nytta för dem som älskar honom. (2 Krönikeboken 16:9) De här underbara sidorna av Jehovas personlighet kan inte urskiljas av dem som inte känner till hans namn.

Det är klart och tydligt att namnet Jehova har sin plats i Bibeln. Att vi känner till dess innebörd och använder det ofta i vår tillbedjan kommer i hög grad att bidra till att vi kommer närmare vår himmelske Fader, Jehova. *