Första Moseboken 33:1–20

33  Jakob fick se Esau komma på långt håll, tillsammans med de 400 männen.+ Då delade han upp barnen mellan Lea och Rakel och de två tjänstekvinnorna.+  Han placerade tjänstekvinnorna och deras barn främst,+ Lea och hennes barn efter dem+ och Rakel+ och Josef sist.  Själv gick han före dem, och han bugade sig ner till marken sju gånger medan han närmade sig sin bror.  Men Esau sprang emot Jakob och omfamnade honom och kysste honom, och de började gråta.  Sedan lyfte Esau blicken och fick syn på kvinnorna och barnen och sa: ”Vilka är det som du har med dig?” Han svarade: ”Det är barnen som Gud i sin godhet har gett din tjänare.”+  Då gick tjänstekvinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig.  Lea gick också fram med sina barn och bugade sig, och sedan gick Josef fram tillsammans med Rakel, och de bugade sig.+  Esau sa: ”Vad var tanken med hela den karavan som jag har mött?”+ Jakob svarade: ”Att jag skulle få din välvilja, min herre.”+  Då sa Esau: ”Jag har mer än nog, min bror.+ Behåll det som är ditt.” 10  Men Jakob sa: ”Nej, snälla, jag ber dig. Ta emot min gåva, om jag nu har fått ditt godkännande. Jag tog med gåvan för att få träffa dig, och när jag såg ditt ansikte var det som att se Guds eget ansikte, för du har tagit emot mig välvilligt.+ 11  Jag ber dig, ta emot gåvan* som jag har tagit med,+ för Gud har varit god mot mig och jag har allt jag behöver.”+ Och eftersom Jakob insisterade tog Esau emot gåvan. 12  Senare sa Esau: ”Låt oss dra vidare, och låt mig gå framför dig.” 13  Men Jakob svarade: ”Min herre, du vet ju att jag har små barn med mig+ och även tackor och kor som ger di. Driver man boskapen för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. 14  Min herre, du kan gå i förväg, så kan jag fortsätta resan till dig i Seir+ i en lugnare takt som passar boskapen och barnen.” 15  Då sa Esau: ”Låt mig i alla fall få lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” Då sa han: ”Varför det? Att få din välvilja räcker för mig.” 16  Samma dag påbörjade Esau sin resa tillbaka till Seir. 17  Och Jakob färdades till Sukkot,+ och där byggde han ett hus åt sig själv och skjul åt boskapen. Det var därför han gav platsen namnet Sukkot.* 18  På vägen hem från Paddan-Aram+ kom nu Jakob välbehållen till staden Sikem+ i Kanaan,+ och han slog läger i närheten av staden. 19  Sedan köpte han ett stycke av den mark där han hade slagit upp sitt tält. Han köpte det för 100 silverstycken av sönerna till Hamor, Sikems far.+ 20  Där byggde han ett altare och kallade det ”Gud är Israels Gud”.+

Fotnoter

Ordagrant ”välsignelsen”.
Betyder ”hyddor”, ”skjul”.

Studienoter

Media