Nehemja 6:1–19
6 Sanbạllat, Tobịa,+ araben Gesem+ och våra andra fiender fick reda på att jag hade byggt upp muren+ igen och att det inte fanns några öppningar kvar i den (även om jag inte hade satt in dörrar i portarna än).+
2 Genast skickade Sanbạllat och Gesem följande meddelande till mig: ”Låt oss avtala om en tid att mötas i byarna på Onos+ dalslätt.” Men de hade ont uppsåt.
3 Så jag sände budbärare till dem och svarade: ”Jag är upptagen med ett stort projekt och har inte möjlighet att komma. Skulle jag lämna arbetet och låta bygget stanna av för att träffa er?”
4 De sände samma meddelande fyra gånger, och jag skickade samma svar varje gång.
5 Till slut skickade Sanbạllat sin medhjälpare med samma meddelande en femte gång, och i handen hade han ett brev som inte var förseglat.
6 Där stod det: ”Det går ett rykte i nationerna om att du och judarna planerar att göra uppror.+ Gesem+ säger också det. Det är därför du bygger muren, och det sägs också att du kommer att bli deras kung.
7 Du har till och med utsett profeter som ska utropa om dig i Jerusalem: ’Juda har fått en kung!’ Men kungen kommer att få reda på det, och därför är det bäst att du kommer hit så att vi får diskutera saken.”
8 Då skickade jag det här svaret: ”Inget av det du säger är sant. Det är bara något du har hittat på.”*
9 Alla försökte nämligen skrämma oss och sa: ”De kommer att tappa modet* och inte få arbetet gjort.”+ Nu ber jag, ge mig styrka och mod.*+
10 Sedan gick jag till Semạja, som var son till Delạja, son till Mehetạbel, och som satt instängd i sitt hus. Han sa: ”Vi måste avtala om att mötas i templet, i den sanne Gudens hus. Sedan stänger vi templets dörrar, för de är ute efter att ta ditt liv. De tänker döda dig mitt i natten.”
11 Men jag sa: ”Skulle en man som jag fly? Och skulle jag kunna gå in i templet utan att få betala med mitt liv?+ Jag tänker inte gå in dit!”
12 Jag förstod att hans ord inte var från Gud, utan att det var Tobịa och Sanbạllat+ som hade anlitat honom för att uttala profetian mot mig.
13 De hade anlitat honom för att skrämma mig och få mig att synda, så att de kunde kritisera mig och skada mitt rykte.
14 Min Gud, kom ihåg Tobịa+ och Sanbạllat och vad de har gjort, och även profetissan Noạdja och de andra profeterna som hela tiden har försökt skrämma mig.
15 Den 25 elul* var muren klar, efter 52 dagar.
16 När våra fiender fick höra det och alla nationerna omkring oss såg det, kände de sig inte så självsäkra längre.*+ De förstod att det var vår Gud som hade hjälpt oss att slutföra arbetet.
17 I de dagarna skickade de förnäma männen+ i Juda många brev till Tobịa, och Tobịa svarade.
18 Många i Juda hade slutit vänskapsförbund med honom, för han var svärson till Sekạnja, Arahs son,+ och hans son Jehohạnan hade gift sig med en dotter till Mesụllam,+ Berẹkjas son.
19 Dessutom talade de hela tiden gott om Tobịa inför mig, och allt jag sa rapporterade de till honom. Och Tobịa skickade brev för att skrämma mig.+
Fotnoter
^ Ordagrant ”ditt eget hjärta skapar”.
^ Ordagrant ”låta sina händer sjunka”.
^ Ordagrant ”stärk mina händer”.
^ Se Tillägg B15.
^ Ordagrant ”föll de mycket i sina egna ögon”.