Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

 INTERVJU | MASSIMO TISTARELLI

En robotforskare berättar om sin tro

En robotforskare berättar om sin tro

Professor Massimo Tistarelli är forskare på universitetet i Sassari i Italien. Han är medredaktör till tre internationella vetenskapstidskrifter och står som medförfattare till mer än hundra vetenskapliga artiklar. Han studerar hur vi människor kan känna igen ansikten och göra så till synes enkla saker som att fånga en boll. Sedan konstruerar han synsystem för robotar som härmar det vi gör. Vakna! fick en pratstund med honom om hans forskning och hans tro.

Vad har du för religiös bakgrund?

Mina föräldrar var katoliker men inte särskilt aktiva. Som ung var jag mer eller mindre ateist. Jag fick lära mig att livet kommit till genom evolution och accepterade det som fakta. Men även om jag inte trodde på en personlig Skapare tänkte jag att det måste finnas något högre än oss. Det fick mig att undersöka buddhismen, hinduismen och taoismen, men jag fick inte ut något av det.

Hur blev du intresserad av vetenskap?

Redan som liten fascinerades jag av maskiner. Jag brukade plocka isär mina elektriska leksaker och sedan sätta ihop dem igen. Och jag överöste pappa, som var ingenjör inom telekommunikation, med massor av frågor om hur radioapparater och telefoner fungerar.

Vilken bakgrund har du som forskare?

Jag läste elektroteknik på universitetet i Genua, och sedan gjorde jag ett doktorsarbete inom robotik. Mitt specialområde är den mänskliga synförmågan och hur man kan ta fram liknande system för robotar.

Vad var det som gjorde dig så intresserad av vår synförmåga?

Den är otroligt avancerad och inbegriper inte bara ögonen,  utan också vår förmåga att tyda det vi ser. Tänk till exempel på vad som händer när du ska fånga en boll. Under tiden du springer för att fånga den fokuserar linsen en bild av bollen på näthinnan. Den bilden förflyttar sig sedan över näthinnan allteftersom bollen och ögat rör sig. Det mest normala i det här fallet är naturligtvis att du fixerar blicken på bollen. I så fall kommer den bilden stå stilla på näthinnan medan bakgrunden ”rör sig”.

Samtidigt beräknar synsystemet bollens hastighet och bana. Otroligt nog börjar beräkningen redan i näthinnan när ögat bedömer bollens rörelse i relation till dess bakgrund. Synnerven överför sedan signalerna från näthinnan till hjärnan, som bearbetar informationen ytterligare och hjälper dig att fånga bollen. Hela processen är så avancerad att man tappar andan.

Vad övertygade dig om att det finns en Skapare?

Under några månader 1990 forskade jag på Trinity College i Dublin på Irland. När jag och min fru Barbara var på väg hem pratade vi om våra barns framtid. Vi hälsade också på min syster som var ett Jehovas vittne. Hon gav mig boken Liv ett resultat av evolution eller skapelse?, som vittnena gett ut. Den noggranna efterforskningen bakom boken var verkligen imponerande. Det slog mig att jag hade accepterat evolutionsteorin utan att egentligen kritiskt granska den. Jag utgick till exempel från att evolutionen understöds av fossila fynd. Men det gör den inte. Ju mer jag undersökte evolutionsteorin, desto mer övertygad blev jag faktiskt om att det rörde sig om spekulationer snarare än fakta.

Jag tänkte på mitt jobb med robotar. Vems konstruktion var det jag härmade?

Sedan tänkte jag på mitt jobb med robotar. Vems konstruktion var det jag härmade? Jag skulle aldrig kunna konstruera en robot som fångar en boll lika skickligt som vi gör. En robot kan programmeras för att fånga en boll, men bara under mycket kontrollerade former. Den kan inte göra det under omständigheter som den inte programmerats för. Vår inlärningsförmåga är vida överlägsen maskinernas – och till och med maskiner behöver en upphovsman! Detta var bara en av de saker som fick mig att förstå att vi måste ha en Konstruktör.

Varför blev du ett Jehovas vittne?

Bland annat var det för att Barbara och jag gillade deras noggranna studiemetoder. Jag var särskilt imponerad av den grundliga research som låg bakom deras publikationer. Det är sådant som går hem hos sådana som mig, som älskar att fördjupa sig i detaljer. Jag blev till exempel väldigt intresserad av alla profetior, eller förutsägelser, som finns i Bibeln. Efter att ha studerat dem kände jag mig övertygad om att Bibeln är från Gud. Barbara och jag döptes som Jehovas vittnen 1992.

Har dina vetenskapliga studier försvagat din tro?

Tvärtom, vetenskapen har stärkt min tro. Tänk till exempel på hur vi känner igen ansikten. Ett barn klarar det redan några timmar efter födseln. Du och jag kan genast känna igen en person vi känner, även i en folksamling. Vi kan till och med läsa av hur han mår. Däremot kanske vi är helt omedvetna om hur enormt mycket information som måste bearbetas i en svindlande hastighet för att igenkänningen ska fungera.

Jag är helt övertygad om att vårt synsystem är en värdefull gåva från Jehova Gud. Allt det som han har gett oss, bland annat Bibeln, får mig att tacka honom och tala med andra om honom. Det är inte mer än rätt att han får äran för allt som han har gjort.