Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

BIBELNS SYN

Respekt och förståelse

Respekt och förståelse

En förlåtande, öppen och tolerant inställning skapar goda relationer mellan människor. Men ska man acceptera allt?

Vad måste till för att skapa förståelse och respekt?

SITUATIONEN I DAG

Över hela världen blåser fientliga vindar. Och rasism, etniska fördomar, nationalism, stamtillhörighet och religiös extremism gör klimatet ännu hårdare.

VAD BIBELN SÄGER

När Jesus var här på jorden var det vanligt att man var misstänksam och tittade snett på andra. Till exempel hatade judar och samarier varandra. (Johannes 4:9) Kvinnor ansågs vara mindre värda än män. Och de religiösa ledarna såg ner på vanligt folk. (Johannes 7:49) Men Jesus var annorlunda. Hans motståndare sa om honom: ”Den mannen tar vänligt emot syndare och äter tillsammans med dem.” (Lukas 15:2) Jesus var vänlig, tålmodig och hade förståelse för människor. Han hade inte kommit för att döma dem, utan för att ge dem andlig läkedom. Och det som drev honom var kärlek. (Johannes 3:17; 13:34)

Jesus visade förståelse och respekt för andra. Han kom inte för att döma, utan för att ge andlig läkedom.

Nyckeln till att få förståelse för andra är kärlek. Den skapar öppenhet, trots brister och egenheter. I Kolosserna 3:13 står det: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.”

”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” (1 Petrus 4:8)

Varför kan man inte acceptera allt?

SITUATIONEN I DAG

De flesta samhällen försöker upprätthålla lag och ordning. Och därför finns det rimliga regler för hur man får uppföra sig.

VAD BIBELN SÄGER

”[Kärleken] uppför sig inte illa.” (1 Korinthierna 13:5, Svenska Folkbibeln) Jesus visade vad det innebar att ha förståelse och respekt för andra, men han såg inte genom fingrarna med fräckhet, hyckleri och liknande drag. Han fördömde modigt sådant. (Matteus 23:13) Han sa: ”Den som gör det som är ont, han hatar nämligen [det rätta] ljuset.” (Johannes 3:20)

Aposteln Paulus skrev: ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Romarna 12:9) Det här var något han själv levde efter. När några av de kristna judarna drog sig undan från sina icke-judiska medtroende stod Paulus, som själv var jude, vänligt men bestämt upp för det som var rätt. (Galaterna 2:11–14) Han visste att Gud, som ”inte är partisk”, aldrig skulle tolerera rasfördomar bland sitt folk. (Apostlagärningarna 10:34)

Som kristna försöker Jehovas vittnen följa Bibelns normer när det gäller moral. (Jesaja 33:22) Eftersom de vill hålla församlingen ren, ser de inte genom fingrarna med sådant som är fel. Människor som inte visar någon respekt för Bibelns moralnormer kan därför inte vara en del av församlingen. Sanna kristna tar allvarligt på uppmaningen: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (1 Korinthierna 5:11–13)

”Ni som älskar Jehova, hata det onda.” (Psalm 97:10)

Kommer Gud alltid att tillåta ondskan?

VAD MÅNGA TROR

Det ligger i vår mänskliga natur att vara själviska och därför kommer det alltid att finnas ondska.

VAD BIBELN SÄGER

Profeten Habackuk frågade Gud varför han tillät ondska. Han bad: ”Varför är skövling och våld inför mig, och varför uppstår gräl, och varför uppkommer strid?” (Habackuk 1:3) Gud försäkrade sin bedrövade profet att han skulle gå till rätta med onda människor. Och han lovade att domen ”helt visst [skall] bli verklighet. Den skall inte bli försenad.” (Habackuk 2:3)

Hur ser Gud på de som gör det som är ont? Han ger dem möjlighet att ändra sig. I Bibeln kan vi läsa: ”Jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.” (Hesekiel 18:23, Svenska Folkbibeln) De som vill lära känna Gud och anstränger sig för att göra hans vilja kan se fram emot en trygg framtid. I Ordspråksboken 1:33 står det: ”Den som lyssnar till mig bor trygg och behöver inte frukta något ont.” (Bibel 2000)

”Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer ... De ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” (Psalm 37:10, 11)