Gå direkt till innehållet

Har Bibeln förändrats eller förvanskats?

Har Bibeln förändrats eller förvanskats?

 Nej. Vid en jämförelse av olika gamla bibelhandskrifter märker man att Bibeln i princip är oförändrad, trots att den skrivits av på förgängliga material under tusentals år.

Betyder det att det aldrig smugit sig in några avskrivningsfel?

 Nej. Man har hittat tusentals gamla bibelhandskrifter, och en del innehåller ett antal avvikelser, vilket visar att misstag har begåtts. Men de flesta av dem är av mindre natur och har inte påverkat innebörden. En del större avvikelser har dock upptäckts, och några gjordes för länge sedan i vad som verkar vara medvetna försök att ändra Bibelns budskap. Vi ska se på två exempel.

  1.   I en del äldre bibelöversättningar innehåller 1 Johannes 5:7 formuleringen ”i himlen: Fadern, Ordet och den heliga anden; och dessa tre är ett”. Men tillförlitliga handskrifter bekräftar att denna formulering inte fanns med i den ursprungliga texten, utan har lagts till senare. a Därför finns den inte med i noggranna moderna översättningar.

  2.   Guds egennamn förekommer tusentals gånger i gamla bibelhandskrifter. Men många bibelöversättningar har valt att ersätta namnet med titlar som ”Herren” eller ”Gud”.

Hur kan man veta att man inte kommer att hitta många fler fel i framtiden?

 Eftersom man hittat så många handskrifter är det lättare än någonsin att upptäcka fel. b Vad har jämförelser mellan olika handskrifter visat när det gäller tillförlitligheten hos den bibel vi har i dag?

  •   Bibelkommentatorn William H. Green sa angående Gamla testamentet, eller de hebreiska skrifterna: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har överförts med sådan exakthet.”

  •   F. F. Bruce, professor i exegetik, skrev: ”Bevisen för Nya testamentets skrifter är betydligt starkare än för många arbeten av klassiska författare, vilkas autenticitet ingen drömt om att förneka.”

  •   Sir Frederic Kenyon, en erkänd auktoritet när det gäller bibelhandskrifter, konstaterade att en troende ”kan ta hela Bibeln i sin hand och utan fruktan eller tvekan säga att det han håller i handen är Guds sanna ord, som utan att något väsentligt gått förlorat har vidarebefordrats från generation till generation under århundradenas gång”.

Vilka ytterligare skäl gör att vi kan lita på att Bibeln har överförts på ett korrekt sätt?

  •   Både judiska och kristna avskrivare bevarade skildringar som avslöjade allvarliga misstag som Guds folk begick. c (4 Moseboken 20:12; 2 Samuelsboken 11:2–4; Galaterna 2:11–14) De bevarade också avsnitt där den judiska nationen fördömdes för sin olydnad och avsnitt som avslöjar människogjorda läror. (Hosea 4:2; Malaki 2:8, 9; Matteus 23:8, 9; 1 Johannes 5:21) Genom att vidarebefordra dessa skildringar till punkt och pricka visade avskrivarna att de var pålitliga och hade stor respekt för Guds heliga ord.

  •   Känns det inte logiskt att Gud, som inspirerade Bibeln från början, också skulle se till att budskapet bevarades? d (Jesaja 40:8; 1 Petrus 1:24, 25) Han ville ju inte bara att den skulle vara till nytta för dem som levde för länge sedan, utan också för oss i dag. (1 Korinthierna 10:11) För ”allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp”. (Romarna 15:4)

  •   Jesus och hans efterföljare citerade från avskrifter av de hebreiska skrifterna utan att uttrycka någon oro för tillförlitligheten hos dessa avskrifter. (Lukas 4:16–21; Apostlagärningarna 17:1–3)

a Formuleringen finns inte med i Codex Sinaiticus, Codex Alexandrinus, Vatikanhandskriften 1209, den ursprungliga latinska Vulgata, den syriska Philoxeniana/Heraclensis eller den syriska Peshitta.

b Man har till exempel hittat mer än 5 000 grekiska handskrifter av Nya testamentet, eller de kristna grekiska skrifterna.

c Bibeln beskriver inte Guds jordiska representanter som ofelbara. Den konstaterar i stället: ”Det finns ju ingen människa som inte syndar.” (1 Kungaboken 8:46)

d Bibeln visar att Gud inte dikterade hela innehållet ord för ord, utan att han vägledde de mänskliga skribenternas tankar. (2 Timoteus 3:16, 17; 2 Petrus 1:21)