I SKILDRINGEN i 1 Moseboken 22:6 står det att när Abraham skulle frambära offer på en avlägsen plats tog han ”veden till brännoffret och lade den på sin son Isak och tog elden och slaktkniven i handen, och så gick de båda tillsammans”.

Det står ingenstans i Bibeln om hur man gjorde på den tiden när man skulle göra upp eld. När det gäller det här tillfället menar åtminstone en kommentator att en eldslåga ”knappast kunde ha hållits vid liv under den långa färd” Abraham och Isak gav sig ut på. (The Anchor Bible: Genesis, E. A. Speiser) ”Elden” kan därför ha syftat på den utrustning som krävdes för att göra upp eld.

Men andra påpekar att det inte var så lätt att tända en eld i forna tider. Man kan därför tänka sig att många tyckte att det var lättare att försöka få tag i glödande kol från sina grannar än att göra upp eld på egen hand. Därför tror många forskare att Abraham bar på ett kärl som kanske hängde i en kedja och som innehöll glödande kol som samlats ihop från elden från föregående kväll. (Jes. 30:14) Glödande kol som transporterades på det här sättet kunde lätt användas tillsammans med tändved för att få i gång en ny eld när som helst under en resa.