1–3. Vilket misstag gjorde en profet från Juda, och vad ledde det till? (Se den inledande bilden.)

NÄR den avfällige Jerobeam var kung i Israel sände Jehova en profet från Juda till honom med ett svidande domsbudskap. Den ödmjuke profeten framförde troget Jehovas budskap, och Jehova skyddade honom när kungen blev ursinnig. (1 Kung. 13:1–10)

² På vägen hem mötte profeten helt oväntat en gammal man som bodde i Betel. Mannen ljög och sa att han hade ett budskap från Jehova till profeten. Han fick på så sätt profeten att handla stick i stäv med Jehovas tydliga instruktioner att ”inte äta bröd och inte dricka vatten” i Israel och att ”inte gå tillbaka den väg ... [han] kom”. Det här tyckte Jehova inte om. Senare, på vägen hem, mötte profeten ett lejon som dödade honom. (1 Kung. 13:11–24)

³ Varför valde profeten att lyssna på den äldre mannen i stället för på Jehova? Bibeln säger inget om det. Men det vi vet är att han inte fortsatte att vandra blygsamt med Jehova. (Läs Mika 6:8.) När det i Bibeln talas om att vandra med Jehova inbegriper det att man litar på honom, försvarar  hans rätt att härska och följer hans vägledning. En blygsam person känner ett starkt behov av att ofta be till sin kärleksfulle och allsmäktige Far. Profeten kunde ha bett Jehova bekräfta om anvisningarna från den äldre mannen stämde, men det sägs ingenting om att han gjorde det. Vi kan också behöva fatta svåra beslut ibland, och Jehovas vilja kanske inte alltid är så lätt att urskilja. Men om vi är blygsamma och ber om Jehovas vägledning kan vi undvika att göra allvarliga misstag.

4. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

⁴ I den förra artikeln fick vi veta vad det innebär att vara blygsam och varför det är så viktigt för oss i vår tid att vara det. Men vilka situationer skulle kunna göra det svårt för oss att vara blygsamma? Och hur kan vi uppodla blygsamhet och bevara den här fina egenskapen under påtryckningar? För att besvara de här frågorna ska vi behandla tre vanliga situationer som kan sätta vår blygsamhet på prov, och vi ska se hur vi kan handla förståndigt i var och en av dem. (Ords. 11:2)

5, 6. Hur visade Barsillaj att han var blygsam?

⁵ Vårt sätt att reagera när våra personliga omständigheter eller våra uppgifter förändras kan visa hur blygsamma vi är innerst inne. När David inbjöd den 80-årige Barsillaj att få bli en del av det kungliga hovet måste Barsillaj ha känt sig mycket privilegierad. Om han hade tagit emot erbjudandet hade han även i fortsättningen kunnat få njuta av ett gott liv. Men han tackade nej. Varför det? Eftersom Barsillaj hade kommit upp i åren sa han till David att han inte ville bli en börda för honom. Han föreslog i stället att Kimham, som förmodligen var en av hans söner, skulle ta hans plats. (2 Sam. 19:31–37)

⁶ Barsillajs blygsamhet hjälpte honom att fatta ett förståndigt beslut. Anledningen till att han tackade nej var inte att han ville komma undan ansvar eller för att han ville njuta av ett lugnt och bekvämt liv på ålderns höst. Han insåg helt enkelt sina begränsningar och accepterade att hans omständigheter hade förändrats. Han ville inte ta på sig mer ansvar än han rimligen kunde klara av. (Läs Galaterna 6:4, 5.) Vi behöver vara blygsamma precis som Barsillaj var. Om vi skulle fokusera på att få en viss position, eller ett visst erkännande, skulle det bara leda till att vi blev självupptagna, tävlingsinriktade och besvikna. (Gal. 5:26) När vi däremot är blygsamma får det oss att samarbeta med våra bröder och systrar för att ära Jehova och hjälpa andra på bästa sätt. (1 Kor. 10:31)

7, 8. Hur kan blygsamhet hjälpa oss att inte lita för mycket på oss själva?

⁷ Med större ansvar följer ofta mer myndighet, och det kan sätta vår blygsamhet på prov. När Nehemja fick höra om hur svårt folket i Jerusalem hade det, bad han ihärdigt till Jehova. (Neh. 1:4, 11) Jehova besvarade Nehemjas bön när kung Artaxerxes gjorde Nehemja till ståthållare över området. Men trots att Nehemja hade en hög ställning och var förmögen förlitade han sig aldrig på sin egen erfarenhet eller sina egna förmågor. Han fortsatte att vandra med Gud. Han sökte alltid Jehovas vägledning genom att studera hans lag. (Neh. 8:1, 8, 9) Nehemja hade stor makt, men han missbrukade den aldrig för att få egna fördelar eller för att trycka ner andra. (Neh. 5:14–19)

 ⁸ Precis som Nehemja måste vi förbli blygsamma och inte börja förlita oss på oss själva om vi skulle få ett nytt uppdrag eller utökat ansvar. En äldste kanske förlitar sig på sin egen erfarenhet och börjar sköta olika uppgifter i församlingen utan att först be om Jehovas vägledning. Någon annan kanske fattar ett beslut och ber inte förrän efteråt att Jehova ska välsigna beslutet. Men är det att visa blygsamhet? En blygsam person försöker alltid ha en balanserad syn på sin ställning inför Gud och sin plats i hans organisation. Det är särskilt viktigt att vi inte förlitar oss på oss själva och våra egna förmågor när vi ställs inför en situation eller ett problem som vi varit med om förut. (Läs Ordspråksboken 3:5, 6.) Som medlemmar av Guds hushåll får vi lära oss att samarbeta med varandra i vår familj eller församling, inte att sträva efter att uppnå en viss ställning eller försöka klättra på en karriärstege. (1 Tim. 3:15)

9, 10. Hur kan blygsamhet hjälpa oss om vi blir orättvist kritiserade?

⁹ Det kan vara svårt att hålla känslorna i styr när vi utsätts för orättvis kritik. Det fick Hanna vara med om. Hon grät ofta för att hon hela tiden blev retad av sin rival, Peninna. Och även om Hannas man älskade henne, så var hon olycklig eftersom hon var barnlös. Vid ett tillfälle när hon bad vid tältboningen blev hon dessutom felaktigt anklagad av översteprästen Eli för att vara berusad! Men trots allt det här behärskade hon sig och svarade Eli på ett respektfullt sätt. Hannas rörande bön finns bevarad i Bibeln, och den visar verkligen vilken stark tro hon hade och hur mycket hon älskade Jehova. (1 Sam. 1:5–7, 12–16; 2:1–10)

¹⁰ Blygsamhet kan också hjälpa oss att ”ständigt [övervinna] det onda med det goda”. (Rom. 12:21) Livet i Satans världsordning är fullt av orättvisor, och  vi måste kämpa för att inte låta människors ondska göra oss förbittrade. (Ps. 37:1) Men det kan kännas ännu svårare att hantera problem som uppstår mellan bröder eller systrar i församlingen. Om det händer oss vill vi vara blygsamma och efterlikna Jesus. Bibeln säger: ”När han blev förolämpad, förolämpade han inte tillbaka ... utan överlämnade sig åt honom som dömer rättvist.” (1 Petr. 2:23) Jesus var ödmjuk och visste att Jehova skulle ta itu med alla orättvisor. (Rom. 12:19) Vi vill också vara ödmjuka och ”inte återgälda skada med skada”. (1 Petr. 3:8, 9)

11, 12. a) Hur kan vi visa blygsamhet när vi får beröm eller komplimanger? b) Hur kan vi visa blygsamhet genom vårt sätt att klä oss och uppföra oss?

¹¹ Vår blygsamhet kan också sättas på prov när vi får beröm eller komplimanger. I det här sammanhanget kan vi tänka på Esters fina exempel. Hon var otroligt vacker och fick mycket beröm. Och under ett års tid blev hon ompysslad med lyxiga skönhetsbehandlingar. Hon var omgiven av många unga kvinnor från hela det persiska riket som tävlade om kungens uppmärksamhet. När kungen sedan valde ut henne som sin drottning förblev hon blygsam och respektfull. Hon blev inte fåfäng, utan hade kvar fötterna på jorden. (Est. 2:9, 12, 15, 17)

¹² Om vi är blygsamma kommer vi alltid att klä oss och uppföra oss på ett värdigt och respektfullt sätt. Vi vinner inte andras respekt genom att rikta överdriven uppmärksamhet mot oss själva, utan genom att visa ”den stilla och milda anden”. (Läs 1 Petrus 3:3, 4; Jer. 9:23, 24) Om vi har för höga tankar om oss själva kommer det förr eller senare att märkas på det vi säger och gör. Vi kanske kommer med antydningar om att vi har särskilda privilegier, att vi sitter på unik information eller att vi känner vissa ansvariga bröder. Eller så kanske vi berättar om något och tar åt oss hela äran trots att andra också gjorde en betydande insats. Tänk på Jesus fina exempel. Mycket av det han sa var antingen direkta citat från eller hänvisningar till de hebreiska skrifterna. Han var blygsam och talade på ett sätt som gjorde att de som lyssnade drog slutsatsen att det han sa kom från Jehova och inte från honom själv. (Joh. 8:28)

13, 14. Hur kan blygsamhet hjälpa oss att fatta bra beslut?

¹³ Vi behöver också vara blygsamma när vi ska fatta beslut, eller när andra fattar beslut som påverkar oss. När aposteln Paulus var i Caesarea ville han fortsätta till Jerusalem. Men profeten Agabos sa att om Paulus begav sig dit skulle han bli gripen. Han kanske till och med skulle bli dödad. Bröderna fruktade det värsta och vädjade till Paulus att inte ge sig av, men han lät sig inte övertalas. Han var varken alltför självsäker eller överdrivet rädd. Han litade helt på Jehova och var inställd på att fullborda sitt uppdrag, vad Jehova än skulle låta honom få gå igenom. Bröderna var blygsamma, och därför försökte de inte längre hindra Paulus att ge sig av. (Apg. 21:10–14)

¹⁴ Om vi är blygsamma kommer även vi att kunna fatta bra beslut, också när vi inte exakt känner till eller kan påverka utgången i olika situationer. Tänk till exempel att vi väljer att börja i heltidstjänsten. Vad kommer att hända om vi blir sjuka? Hur blir det om våra åldrande föräldrar behöver vår hjälp? Hur kommer  det att gå för oss när vi blir gamla? Hur mycket vi än ber eller studerar kommer vi aldrig att hitta något fullständigt svar på sådana frågor. (Pred. 8:16, 17) Men om vi litar på Jehova kommer vi inte bara att inse våra begränsningar, utan också att acceptera dem. När vi har gjort efterforskningar, pratat med andra och bett till Jehova om hjälp behöver vi följa hans andes vägledning. (Läs Predikaren 11:4–6.) Då kan Jehova antingen välsigna våra beslut eller hjälpa oss att justera våra mål. (Ords. 16:3, 9)

15. Hur kan vi få hjälp att förbli ödmjuka om vi mediterar över Jehovas upphöjda ställning?

¹⁵ Det finns så många fördelar med blygsamhet, så hur kan vi bli bättre på att visa den här egenskapen? Vi ska se på fyra sätt. För det första behöver vi meditera över Jehovas överlägsna egenskaper och hans upphöjda ställning. Det hjälper oss att bli mer blygsamma och att känna större vördnad för Jehova. (Jes. 8:13) Tänk på att vi vandrar med den allsmäktige Guden, inte med någon människa eller ängel. Den tanken motiverar oss att ”ödmjuka ... [oss] under Guds mäktiga hand”. (1 Petr. 5:6)

16. Hur blir vi motiverade att vara blygsamma när vi mediterar över Jehovas kärlek?

¹⁶ För det andra kan vi uppodla blygsamhet genom att meditera över Jehovas kärlek. Paulus jämförde församlingen med en kropp och skrev att Jehova visade ”långt större ära” åt de delar av kroppen som anses ”vara värda mindre ära”. (1 Kor. 12:23, 24) Jehova bryr sig på liknande sätt om var och en av oss, trots våra begränsningar. Han jämför oss inte med andra, och han slutar inte älska oss när vi gör misstag. Jehovas kärlek gör att vi kan känna oss trygga, oavsett vilken uppgift vi har i hans organisation.

17. Vilken nytta får vi av att försöka se det goda hos andra?

¹⁷ För det tredje kommer vi att kunna visa blygsamhet i ännu högre grad om vi efterliknar Jehova och ser det goda hos andra. I stället för att försöka hamna i centrum eller alltid säga åt andra vad de ska göra kommer vi ödmjukt att be dem om råd och lyssna på deras förslag. (Ords. 13:10) Vi blir glada när våra bröder och systrar får olika uppgifter. Och vi tackar Jehova när vi ser hur han välsignar ”hela skaran av ... [våra] bröder i världen”. (1 Petr. 5:9)

18. Hur kan vi bli mer blygsamma genom att öva vårt samvete?

¹⁸ För det fjärde kommer vi att bli mer blygsamma när vi övar vårt samvete så att det är i linje med Bibelns principer. När vi lär oss att se saker på samma sätt som Jehova gör kommer vi att kunna utveckla ett gott omdöme. Steg för steg kan vi öva vårt samvete genom att studera, be och tillämpa det vi får lära oss. (1 Tim. 1:5) Vi lär oss att sätta andra i första rummet. Om vi gör vår del lovar Jehova att han ska ”fullända ... [vår] utbildning” och hjälpa oss att utveckla blygsamhet och andra kristna egenskaper. (1 Petr. 5:10)

19. Vad kan hjälpa oss att vara blygsamma både nu och i framtiden?

¹⁹ En enda förmäten handling kostade profeten från Juda både livet och vänskapen med Jehova. Men man kan bevara sin blygsamhet i svåra situationer. Det finns många exempel på trogna tjänare åt Jehova både i forntid och i nutid som bekräftar det. Ju längre vi tjänar Jehova, desto mer blygsamma bör vi bli. (Ords. 8:13) Hur dina omständigheter än ser ut just nu så är det en oslagbar förmån i sig att få vandra med Jehova. Var rädd om den förmånen, och fortsätt att göra ditt bästa för att blygsamt vandra med Jehova för evigt.