Frågor från läsekretsen

I Bibeln sägs det inget om att utbringa eller besvara en skål för någon eller något, så varför skålar inte Jehovas vittnen?

På många håll i världen är det sedan lång tid tillbaka vanligt att skåla för någon eller något med ett glas vin (eller någon annan dryck), även om detaljerna kan variera från plats till plats. De som skålar kanske klingar med glasen, och den som utbringar skålen önskar ibland att någon skall få framgång, god hälsa, ett långt liv eller liknande. De som deltar i skålen kan ge uttryck åt sitt gillande eller bara lyfta sina glas och dricka lite vin. Många tycker att det här är en oskyldig sedvänja eller något som hör till god ton i umgängeslivet, men det finns välgrundade skäl till att Jehovas vittnen inte skålar.

Jehovas vittnen missunnar inte andra lycka eller god hälsa. I ett brev till församlingarna under det första århundradet avslutade den styrande kretsen med ett ord som kan återges med ”må ni få vara vid god hälsa”, ”allt gott” eller ”farväl”. (Apostlagärningarna 15:29) Och en del sanna tillbedjare sade till samtida kungar: ”Må min herre ... leva till oöverskådlig tid”, eller: ”Må kungen leva till oöverskådlig tid.” (1 Kungaboken 1:31; Nehemja 2:3)

Men varifrån kommer då sedvänjan att skåla? I Vakttornet för 1 oktober 1968, sidan 455, citerades The Encyclopædia Britannica (1910), band 13, sidan 121: ”Sedvänjan att dricka en levande människas ’skål’ härrör mycket sannolikt från den forntida religiösa riten att dricka till gudarnas och de dödas ära. Grekerna och romarna göt vid måltiderna ut dryckesoffer åt sina gudar, och vid ceremoniella fester drack de till deras och de dödas ära.” Det stod vidare: ”Seden att dricka levande människor till måste ha varit intimt förbunden med dessa dryckeslag, som till hälften var offermåltider.”

Gäller detta fortfarande? I International Handbook on Alcohol and Culture (1995) sägs det: ”[Att skåla] är sannolikt en profan kvarleva från forntida dryckesoffer i vilka en helig vätska offrades åt gudarna: blod eller vin i utbyte mot en önskan, en bön sammanfattad i ordet ’skål’.”

Givetvis är det så att vissa föremål, mönster och motiv eller seder och bruk kan ha rötter eller paralleller i forntida falsk religion utan att fördenskull alltid vara olämpliga för sanna tillbedjare. Ett exempel på det är granatäpplet. I ett välkänt bibliskt uppslagsverk sägs det: ”Granatäpplet verkar även ha använts som en helig symbol i hedniska religioner.” Trots det gav Gud anvisningar om att granatäpplen tillverkade av garn skulle fästas på fållen på översteprästens klädnad samt att kopparpelarna i Salomos tempel skulle smyckas med granatäpplen. (2 Moseboken 28:33; 2 Kungaboken 25:17) Vidare hade vigselringen en gång i tiden en religiös innebörd. Men i dag är det inte många som känner till det, och de betraktar inte en vigselring som något annat än ett tecken på att någon är gift.

Hur är det då med att använda vin i samband med religiösa handlingar? Tänk på när baalsdyrkande män från Sikem ”gick ... in i sin guds hus och åt och drack och nedkallade ont över Abimelek”, Gideons son. (Domarboken 9:22–28) Tror du att någon som var lojal mot Jehova skulle ha varit med och druckit och kanske bett om ett gudomligt ingripande mot Abimelek? Amos beskrev en tid när många i Israel gjorde uppror mot  Jehova: ”De [sträcker] ut sig bredvid varje altare; och bötfälldas vin dricker de i sina gudars hus.” (Amos 2:8) Skulle sanna tillbedjare ha tagit del i sådant, oavsett om vinet utgöts som dryckesoffer åt gudarna eller om det bara dracks under sådana omständigheter? (Jeremia 7:18) Eller skulle en sann tillbedjare lyfta ett glas vin och be att en gud skulle påverka eller välsigna någons framtid?

Intressant nog höjde ibland de som tillbad Jehova sina händer och bad om hans ynnest. De lyfte sina händer mot den sanne Guden. Vi läser: ”Salomo ställde sig sedan framför Jehovas altare ..., och han bredde nu ut sina handflator mot himlen och sade: ’Jehova, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, ... ja, må du själv lyssna till dem på den plats där du bor, i himlen, så att du hör och förlåter.’” (1 Kungaboken 8:22, 23, 30) På liknande sätt ”välsignade Esra Jehova ..., och allt folket lyfte upp sina händer och svarade: ’Amen! Amen!’ De bugade sig sedan djupt och kastade sig ner inför Jehova.” (Nehemja 8:6; 1 Timoteus 2:8) Det är uppenbart att dessa lojala tillbedjare inte lyfte sina händer mot himlen för att få en välsignelse från någon lyckogud. (Jesaja 65:11)

När människor i vår tid skålar är det kanske inte många som menar att de ber om ett ingripande eller en välsignelse från någon gud, men de kan inte heller förklara varför de lyfter glaset mot himlen. Men att de inte har en tanke på vad skålande innebär gör inte att sanna kristna skall känna sig tvingade att skåla.

Det är allmänt känt att Jehovas vittnen också i andra sammanhang avstår från seder och bruk som många andra tar del i. Många människor hälsar till exempel flaggan eller någon annan nationell symbol och ser inte det som en handling av tillbedjan. Sanna kristna försöker inte hindra andra att ta del i sådant, men själva tar de inte del. För att inte väcka anstöt hos andra har många Jehovas vittnen taktfullt undvikit tillställningar eller situationer där en sådan ceremoni kan bli aktuell. De är under alla omständigheter beslutna att inte handla i strid med Bibeln genom att delta i patriotiska ceremonier. (2 Moseboken 20:4, 5; 1 Johannes 5:21) Många i vår tid kanske menar att bruket att skåla inte har något med religion att göra. Men det finns välgrundade skäl till att kristna inte skålar. Bruket att skåla har en religiös bakgrund, och när man skålar kan det än i dag ses som att man ber ”himlen” om en välsignelse, som om man sökte hjälp från en övermänsklig kraft. (2 Moseboken 23:2)