Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Han var älskad och omtyckt av Jehova

Han var älskad och omtyckt av Jehova

Han var älskad och omtyckt av Jehova

VAD är det första du tänker på när någon nämner Bibelns kung David? Att han besegrade den filisteiske jätten Goljat? Att han flydde ut i vildmarken när kung Saul förföljde honom? Att han syndade med Batseba och svårigheterna som drabbade honom på grund av det? Eller att han har skrivit poesi som finns i bibelboken Psalmerna?

Under sitt liv fick David många viktiga uppgifter och upplevde både stora framgångar och hemska tragedier. Men det som gör att vi uppskattar David mest är kanske det som profeten Samuel förutsåg om honom – David skulle vara ”en man i överensstämmelse med ... [Jehovas] hjärta”, Jehova skulle alltså älska honom. (1 Samuelsboken 13:14)

Samuels profetia uppfylldes när David fortfarande var ung. Skulle du också vilja beskrivas som älskad och omtyckt av Jehova? Finns det i så fall något du kan lära dig av David, kanske särskilt när han var ung?

Familj och sysselsättning

Davids pappa, Isai, var sonson till Rut och Boas och säkert en andlig människa. Redan när David, hans sju bröder och två systrar var små undervisade Isai dem i Moses lag. I en av sina psalmer kallar David sig själv Jehovas ”slavinnas son”. (Psalm 86:16) Det här uttrycket har fått vissa att dra slutsatsen att Davids mamma, som inte nämns vid namn i Bibeln, också hade ett positivt inflytande på hans andlighet. En bibelkännare sade: ”Hon var förmodligen den förste som berättade om hur fantastiskt Gud hade tagit hand om sitt folk”, till exempel Rut och Boas.

När Bibeln berättar något om David för första gången är han en ung herde med ansvar för sin pappas alla får. En herde fick vara ute långa dagar och nätter helt ensam på de öppna betesmarkerna. Försök att tänka dig in i hur det skulle vara.

Davids familj bodde i Betlehem, en liten stad som låg uppe på en bergsrygg i Judas bergstrakt. Fälten runt Betlehem var steniga, men de gav goda skördar. Fruktträdgårdar, olivlundar och vingårdar täckte sluttningarna och dalgången längre ner. På Davids tid var inte höglandet uppodlat, utan användes förmodligen som betesmark. Längre bort låg Judas vildmark.

Davids arbete kunde vara farligt ibland. Det var i Judas bergstrakt han mötte både ett lejon och en björn som försökte släpa i väg får som de tagit från hjorden. * Trots att David var ung så var han modig och följde efter rovdjuren, dödade dem och räddade fåren ur deras gap. (1 Samuelsboken 17:34–36) Det var kanske under den här perioden i livet som David blev skicklig på att använda slunga. Inte långt ifrån Davids hemstad låg Benjamins område. Det sägs att de som använde slunga i den stammen var så pricksäkra att de ”kunde träffa ett hårstrå utan att missa”, och David var precis lika skicklig. (Domarboken 20:14–16; 1 Samuelsboken 17:49)

Väl använd tid

För det mesta var det en lugn och stilla sysselsättning att vara herde. Men David tillät sig inte att bli uttråkad. I stället utnyttjade han den fridfulla tystnaden, som gav honom många tillfällen att begrunda och tänka. Det är troligt att flera ord och uttryck i hans psalmer kan kopplas till hans ungdomsår. Var det i sin ensamhet som han funderade på hur små vi människor är och iakttog den storslagna himlarymden – solen, månen och stjärnorna, Jehovas ”fingrars verk”? Var det på fälten kring Betlehem som han betraktade ”det fruktbara landet”, ”småkreatur och nötkreatur”, fåglarna och ”det öppna fältets djur”? (Psalm 8:3–9; 19:1–6)

Utan tvivel hjälpte Davids egna upplevelser honom att förstå hur omtänksam Jehova är mot dem som är trogna. Därför kunde David sjunga: ”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gröna betesmarker låter han mig ligga, till vattenrika viloplatser för han mig.” Och han fortsätter: ”Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och din stav är min tröst.” (Psalm 23:1, 2, 4)

Du kanske undrar om allt det här egentligen har någon betydelse för dig? Det har det. David var nära vän med Jehova och kunde kallas ”en man i överensstämmelse med ... [Jehovas] hjärta”. En anledning till det var att han tog sig tid att verkligen begrunda vad Jehova har skapat och tänkte på sitt förhållande till Gud. Gör du också det?

Har du känt att du vill tacka Jehova när du har iakttagit något som han har skapat i naturen? Eller har du fyllts av tacksamhet när du har tänkt på vilka egenskaper Jehova visar i allt som han gör för oss? Om man ska få uppskattning för Jehova måste man ta sig tid att be och i lugn och ro tänka på skapelsen och på det man läser i hans ord. Då kan man lära känna Jehova som person och älska honom, och det kan både unga och gamla göra. David hade tydligen ett nära förhållande till Jehova redan från sin barndom. Hur kan vi veta det?

David blir smord

När det visade sig att Saul var olämplig som kung sade Gud till profeten Samuel: ”Hur länge kommer du att sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte skall härska som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag sänder dig till betlehemiten Isai, för jag har utsett en kung åt mig bland hans söner.” (1 Samuelsboken 16:1)

När Guds profet kom fram till Betlehem såg han till att Isai hämtade sina söner. Vem ville Jehova att Samuel skulle smörja till kung? När Samuel såg Eliab, som var äldst, tänkte Samuel att det måste vara han. Men Jehova sade: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, för jag har förkastat honom. Gud ser nämligen inte som människan ser, ty människan ser det som är synligt för ögonen, men Jehova ser hur hjärtat är.” Och det gick likadant med Abinadab, Sammah och fyra till av bröderna. Men så hände det något: ”Slutligen sade Samuel till Isai: ’Är detta alla pojkarna?’ Då sade han: ’Den yngste har hittills inte tagits med, och se, han vallar fåren.’” (1 Samuelsboken 16:7, 11)

Det verkar som om Isai tänkte: ”Han kan ju inte mena David.” Varför inte? David var yngst och minst betydelsefull i familjen, och därför fick han ta hand om fåren. Men det var just honom som Jehova hade valt! Jehova ser vad som finns i hjärtat, och alldeles uppenbart såg han mycket fina egenskaper hos den här unge pojken. Så Isai fick hämta David, och Jehova sade till Samuel: ”’Res dig och smörj honom, för han är det!’ Då tog Samuel oljehornet och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Jehovas ande verkade på David alltifrån den dagen.” (1 Samuelsboken 16:12, 13)

Man vet inte exakt hur gammal David var när det här hände. Men det berättas att en tid senare så tjänade de tre äldsta sönerna, Eliab, Abinadab och Sammah, i Sauls här. De andra fem sönerna var kanske för unga för det. I så fall var de under tjugo års ålder, då man fick gå med i Israels här. (4 Moseboken 1:3; 1 Samuelsboken 17:13) David var hur som helst väldigt ung när Jehova valde honom, men redan då verkar han ha varit mycket andlig. Han hade ett nära förhållande till Jehova, och han utvecklade det genom att begrunda det han kände till om honom.

Det finns all anledning för unga i vår tid att göra likadant. Så föräldrar, uppmuntrar ni era barn att tänka på andliga frågor, uppskatta Guds skaparverk och läsa Bibeln för att se vad den säger om Skaparen? (5 Moseboken 6:4–9) Och ni som är unga, gör ni det på egen hand? Det finns mycket litteratur som ni kan använda, till exempel Vakttornet och Vakna! *

Skicklig musiker

Precis som texterna i många av Davids psalmer säger något om hans tid som herde så kan vi säkert också dra slutsatser om hans musik. Själva musiken till hans heliga sånger har inte blivit bevarad till vår tid. Men vi vet ändå att den som skrev musiken var en mycket begåvad musiker. Anledningen till att David fick lämna betesmarkerna och komma till hovet var ju faktiskt att han var skicklig på att spela lyra. (1 Samuelsboken 16:18–23) *

Var och när utvecklade David den här förmågan? Förmodligen när han var ute på markerna med fåren. Och det är inte så svårt att föreställa sig att David sjöng lovsånger till Guds ära redan som liten pojke. Trots allt så var det ju för att David var en andlig människa och älskade Gud som han blev utvald av Jehova, eller hur?

Det som hände med David när han blev äldre är en annan historia. Men den inställning han visade livet igenom återspeglas i något som mycket väl kan kopplas till hans tidiga upplevelser på fälten kring Betlehem. David sjöng till Jehova: ”Jag kommer ihåg forna dagar, jag mediterar över alla dina gärningar, jag begrundar dina händers verk.” (Psalm 143:5) Den innerliga, varma känslan i den här och många andra av Davids psalmer är inspirerande för alla som vill vara älskade och omtyckta av Jehova.

[Fotnoter]

^ § 9 Brunbjörnen som tidigare fanns i Palestina kunde väga omkring 140 kilo och dödade sina byten genom att slå dem med sina stora ramar. Och lejon fanns det gott om i området. I Jesaja 31:4 sägs det att det inte ens räckte med ”herdar i fullt antal” för att jaga i väg ”det manprydda unga lejonet” från sitt byte.

^ § 20 Utgivna av Jehovas vittnen.

^ § 22 Den av kungens rådgivare som rekommenderade David till hovet beskrev honom dessutom som ”en begåvad talare och en välbyggd man” och sade att ”Jehova är med honom”. (1 Samuelsboken 16:18)